Jag lutade mig så långt fram över vasken som
jag kunde, för att exponera min mus till max…

Min väninna Inger hade ny pojkvän, en lång, lite råbark­ad kille i skinnställ, med tre dagars skäggstubb och en stor HD. Inger och jag har aldrig haft samma smak — jag dras till prydliga män i kostym, men jag har alltid haft en känsla av att hon haft roligare än jag. Så när hon föreslog att vi skulle hänga med hela hennes pojkväns gäng till Roskilde, tackade jag ja med viss tvekan. Jag fick låna ett av Ingers avlagda skinnställ, men eftersom jag är kurvi­gare än hon, stramade det betänkligt på vissa ställen. Vi blev hämtade vid färjan i Helsingborg — Inger slängde sig snabbt upp på Peters bönpall, och jag stod där, lite tafatt. Visste inte vart jag skulle ta vägen. Runt mig stod ett tju­gotal motorcyklar, de flesta med ensamma killar. Minst sju par ögon mönstrade mig nerifrån och upp.
Det började gå upp för mig att de kollade in min kropp, inklämd i ett trångt skinnställ. Det gjorde mig lite upp­hetsad. Till sist fick jag ögonkontakt med en man som stir­rade mig stint i ögonen samtidigt som han sakta svängde benet över hojen och gick emot mig. Det var någonting animaliskt över honom, allt från hans kraftfulla steg, till det grånade håret, som samlats i en hästsvans och fästs ed ett lädersnöre.
– Du kan åka med mig, bruden!
-Tack.
Han sade inte mer, utan vände och gick tillbaka. Jag hängde på, satt upp bakom honom och såg att Inger satt lite längre bort och log med hela ansiktet. Hon nickade godkännande mot mig. Mannen framför mig luktade gott och jag tryckte mig oskyldigt lite närmare. Hans hår var välskött, kraftigt och doftade lite av lädersnöret. Mina lår trycktes längs med hans, mitt sköte mot hans korsrygg … jag hann inte mer än undra hurdan älskare han var, innan han sade åt mig att hålla i mig. Hojen rullade framåt och jag hade bara ett ställe att hålla – i honom. Han hade muskler – inte svullna chippendalemuskler – utan sega, arbetsmuskler med riktig styrka. På den lilla färden runt kvarteret, genom kassan och fram till kön till färjan, hann jag bli rejält våt mellan benen. Detta liknade inte något jag varit med om tidigare.

Ingen klev av i kön, och medan vi satt där, min förare med ena benet i marken, strök han mig sakta över ena låret. Det kändes som det mest erotiska någon någonsin gjort med mig. Det var så utstuderat, så dominerande och så ofattbart fräckt gjort. När hans hand nådde slutet på mitt lår, kom den andra handen samma väg över mitt andra lår, så att han till slut höll om mina höfter och tryckte mig mot sig. Hårt. Alla måste ha sett vad han gjorde, men jag hade nått till en punkt då jag inte brydde mig om de andra överhuvudtaget. Jag var så kåt att jag höll på att smälla av. Jag började sakta gnugga mina höfter mot honom. Jag hörde en grymtning, och jag tog det för att han gillade det. Jag lät mina händer flytta sig från hans magtrakt, ner över hans höfter och ut över låren, så långt jag nådde, och sedan uppåt igen. Då började man släppa på färjan.
Han blev tvungen att köra, och jag tog ett djupt andetag.
Vad tusan höll jag på med? Hånglade med en man jag träf­fat för fem minuter sedan. Jag som alltid hållit på mig till tredje träffen. Minst.

Ombord tog han av sig hjälmen, och hjälpte mig av med min. Han var snygg på ett barskt sätt, det syntes att han inte levt ett stillsamt liv, precis. Men de var hans ögon som påverkade mig mest – de liksom såg rakt genom både mig och mina kläder…
Han tog mig om handleden och nästan släpade mig upp­för trapporna, och innan jag hann reagera befann vi oss på en handikapptoalett, med dörren låst. Där kysste han mig. Det var en hård, krävande, rå och het kyss. Jag tappade andan.

– Hör på mig, vännen, du kan inte sitta bakom mig och gnugga din heta mus mot min rygg i en massa mil. Jag kommer att köra av vägen! Jag har aldrig haft en sådan angelägen brud som du bakom mig.
– Så sluta snacka då och knulla mig ordentligt, så ska jag låta bli att gnugga. Det är väl därför du släpade in mig hit, eller hur?
Han tittade på mig med rynkad panna, tog min haka i sin hand, och kysste mig igen, lite mjukare. Jag började knäppa upp hans jacka, men istället snurrade han mig runt och tryckte mig mot tvättstället. Han bet mig i nack­en, samtidigt som han gned sin stenhårda kuk över min skinnklädda bak, och knäppte upp sina skinnbyxor. Med vana rörelser knäppte han upp mina också. Han visslade när han upptäckte att mina trosor fanns någon annan­stans. Jag stönade av längtan efter honom. Mina byxor hindrade mig från att sära på benen, så jag lutade mig så långt fram över vasken som jag kunde, för att exponera
min mus till max. Utan krusiduller stötte han in i mig, och han var rejält utrustad, större än någon annan man jag haft. Vid fjärde eller femte stöten, gick det för mig. När jag skrek, lade han handen över min mun. Två stötar till, och jag kände att det gick för honom. Han drog sig ur mig, vände på mig, och kysste mig.
– Inger känner inte dig något vidare, va?
– Vi växte upp tillsammans.
– Hon sade till oss att ta det lugnt med dig, för du var en försiktiga typen.
– Så var det – tills du tittade på mig. Han skrattade.
– Är du min för hela festivalen?
– Så länge du vill ha mig.
– Jag heter Börje.
– Du har en förbannat skön kuk, Börje.
– Och du har den varmaste kropp jag känt, Lisa.

Vi gick ut till de andra. Ingers ögon höll på att tränga ur sina hålor, när hon såg oss komma ut från toaletten till­sammans med armarna om varandra. Hon drog iväg med mig, utom hörhåll från de andra.

– Är du inte klok – vad gjorde du med Börje på toalet­ten?
– Oroa dig inte, han var försiktig, precis som du sagt till honom.
– Jag sade till Börje att ta dig på sin hoj, för att du inte skulle bli tafsad på, för tusan! De andra kan aldrig hålla händerna i styr, men Börje är ordförande och för gammal för dig – därför sade jag till honom!

– Han är störtskön, Inger! Bättre sex på fem minuter än jag haft hela livet.
-Är du full?
– Han gör mig stenkåt, so what? Efter konserten har han glömt mig, men innan dess ska jag ha så mycket sex jag bara tål.
När Inger lugnat ner sig, hade vi en kanonvecka. Och Börje glömde mig inte. Jag sitter fortfarande på hans bön­pall, men vi tar oss inte fram så fort som alla de andra – vi måste nämligen stanna för ett snabbskjut ganska ofta…

Lisa

DåligNjaBraHelt okayWohooo! (Inga röster ännu ☹)

 


Kommentarer

På väg till Roskilde — Inga kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.